måndag 26 juni 2017

Trafiken

Lite bakgrund, området kring Bakersfield har intresserat mig en längre tid vilket resulterat i planeringen av det fiktiva samhället Citrus plains som är löst baserats på Edison utanför Bakersfield.

I västlig riktning på main. Observera kröken på Edison siding runt signalen (typiskt amerikanskt tänk).
En liten bit från Edison ligger Arvin, ett samhälle där en branschlinje har sitt slut. Det var en gång känt för sina stora packhus där man främst packa potatis.

Många av packhusen i Arvin lastade tre spår i bredd. Vagnarna står i ventilation med isluckorna öppna.
Santa Fe och Southern Pacific turades om att sköta linjen till Arvin årsvis. På bilden syns ett växellok något av åren då SF skötte linjen. SF och SP hade egna bangårdar med tillhörande ishus i Bakersfield. Pacific Fruit Express (PFE läs längre ner) klarade att producera runt 400 ton is per dag till sina kylvagnar i Bakersfield.

Bild från isrampen i  Roseville med plats för totalt 200 vagnar.
Under högsäsongerna kunde packhusen få vagnar på morgonen som skulle lastas klart innan middag. För att sedan växlades ut och ersattes av nya vagnar (även en tredje runda med vagnar kunde förekomma under högsäsongen). Oftast placerades vagnarna ut efter beställt antal och tiden packhuset ville ha dem. Sen var det konduktörens jobb att skriva upp vagnsnummer och vilket packhus som fick vilken vagn.

https://modelingthesp.blogspot.se/2015/09/seasonality-of-crops-and-traffic.html

Det var helt enkelt omöjligt att (hinna) rangera ut alla vagnar efter vagnsnummer, de levererades efter typ då det huvudsakligen packades potatis i Arvin. Undantag fanns givetvis, som till exempel expressvagnar eller om något packhus hade beställt mer eller mindre is och salt i en vagn (saltet tillsattes till isen när man ville sänka temperaturen ytterligare i vagnarna).

PFE var när det begav sig världens största transportör av färskvaror (främst frukt och grönsaker). Bolaget var delägt mellan Southern Pacific, Union Pacific (1907-1978) och Western Pacific (1923-1967). Uppgiften var att förse järnvägsbolagen med kylvagnar, både vad gällde vagnsflotta och transportplanering. De senare sköttes av vad man kallade "PFE agents" som jobbade nära packhus och odlare för att plocka upp beställningar kring volymer och önskad temperatur. Dessa hörde sedan av sig till järnvägsbolagen och beställde den kvantitet vagnar som packhusen hade behov av.

https://modelingthesp.blogspot.se/2015/09/seasonality-of-crops-and-traffic.html

Agenterna fanns inte bara i västra delarna av USA (där lasten kom ifrån) utan var även stationerade ute i övriga delar av USA. Fanns där en stor bangård så hade PFE en agent i regionen med uppgift att hålla kontakt med yardmastern för att försäkra att tomma vagnar så fort det var möjligt kom väster ut och tillslut hitta tillbaka till skördedistrikten i Kalifornien.


De sändes först de till en av de stora tvättanlägningarna PFE hade i North Platte, Nebraska, eller Tucson, Arizona. Här sköttes även större service och ommålning etc. När vagnarna var färdigställda skickades de längre västerut för att åter sättas i trafik. Även om vagnsflottan var stor, var det sällen kylvagnarna fick stå stilla någon längre period. Synnerligen inte i skördetid då det var extra bråttom. Under dessa pikar räckte inte de cirka 40.000 kylvagnar PFE hade, man var tvungen att låna / hyra tomma vagnar från American Refrigerator Transit (ART), Merchants Despatch (MDT), Fruit Growers Express (FGE) med flera. Extra behovet kunde vara så stort som 20 - 25% (enligt gamla konduktörslistor från SP). Det var inte en helt lätt operation att upp till en vecka på förhand sia om vagnsbehovet till ett distrikt.

Kommer skriva lite mer om Arvin så småningom då man faktiskt skulle kunna bygga distriktet med selektiv komprimering i form av moduler.

- Mikael

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar